Spokstad

Idag har jag suttit på skolan i 11 och en halv timma. Jag skrev en halv sida. Så jävla värdelöst!
Efter hela dagen i skolan så kom jag hem till världens stökigaste lägenhet och ett tomt kylskåp. Det första som slog mej var om jag inte skulle gå ut och lägga mej i snön, men sen kom jag på att det skulle bli så jävla jobbigt att få rest på uppsatsen så jag stängde in mej på mitt rum och fortsatte att plugga. Nu sitter jag allså här. Tårarna rinner och ångesten kommer krypande.

(jag är inte ledsen, jag mår inte dåligt, jag är bara så trött)

Jag trivs så fantastisk bra i skolan nu. Just idag var en sjukt jobbig dag, jag var trött och grinig, uppsatsen flöt inte på alls. Hade jag suttit hemma så hade jag antagligen lagt mej ner och gråtit tills jag somnade av utmattning, men eftersom jag satt på skolan så var det inte så illa. Det beror på att jag hela tiden har helt fantastiska människor omkring mej.

I morgon, mina kära vänner. I morgon börjar det. Det nya livet. Igen! Huvudmålet den här gånger är dock inte att bli snygg och smal, utan att bli glad, lycklig.
Detta är vad jag ska göra:
- Äta ordentligt, inte nödvändigtvis sjukt nyttigt, men iaf regelbundet och bra mat.
- Ge mej själv tid att vila på utan att ha dåligt samvete.
- Sluta köra över mej själv. tex säga ifrån när jag tycker att något är fel.

osv.

Helgen har varit bra och mysig på alla sätt och vis. Ändå är det något som är fel. Jag har ont överallt, är sjukt trött hela tiden och är på dåligt humör. Jag vet inte vad det beror på, antagligen pms. Jobbigt iaf.

Jag försov mej, och tydligen har jag vaknat på fel sida för jag är inte pigg och glad idag. Men en sak som jag inte tycker om. Rent av hatar faktiskt. Är när folk kallar mej för gumman. SLUTA MED DET!!!

..i kollektivet fem elle är fler än nina och kattis.

Nina: Det finns nog ingenting som jag tänder på mer än killar i väst.
Kattis: Ja men kolla kragen! (säger hon, med något som endast kan liknas vid kåthet, i rösten)

Okej det är bara att inse att träna på förmiddagen inte riktigt är min grej. Alltså, det är ju as skönt att ha det gjort, och träningen går sjukt bra på förmiddagarna. Plus att man ibland får den stora förmånen att avnjuta en lunch på Iksu med Elin.
Men det är inte bra för b-uppsatsen. Klockan är lite över tre, eller snarare närmare halv fyra, och jag har fortfarande inte börjat. Jag slog upp en bok och började läsa. Läste två sidor, men jag kunde verkligen inte koncentrera mej. Ögonen svider och tankarna är någon helt annanstans. Tänkte att jag kanske skulle skriva lite istället då. Det gick inte heller. Så det är bara att inse att det är en pluggfri dag idag.
Så nu ska jag titta på svt play lite innan det är dags att laga mat. Och sen är det bio ikväll! Fantastiskt trevligt!

Nu händer det grejer med b-uppsatsen vill jag lova. Det känns precis som att det klarnade nu. Jag vet vad det är jag ska göra. Jag har mina frågeställningar och jag vet vilket material jag ska arbeta med. Det känns bra.
Nackdelen är bara att jag inser hur sjuuuukt mycket jag har kvar. Och jag hade tänkt att ta en halv pluggfridag idag, men så blir det nog inte.

Okej, nu kommer ett helt sanningsenlig och kanske lite väl ärlig inlägg. För vissa kanske det kommer att se som bara töntigt och självömkande, men då får man tycka det. Jag vill bara skriva det för att förklara hur min sinnesstämning är just nu, ifall jag skulle vara otrevlig mot någon eller något liknande. Förklara alltså.

Igår när jag kom hem från iksu så var jag för det första besviken över att spinningpasset var så dåligt, men så tittade jag mej i spegeln innan jag klev in i duschen. Och det såg ut som att det faktiskt började hända saker med min kropp. Jag kunde nästan ana några slags muskler och jag tyckte kanske att jag hade blivit lite smalare. Så då tänkte jag att det är lika bra att få det svart på vitt så jag vägde mej. Jag har gått upp 5 kilo sen jag började träna. Fem kilo! Det är ganska så mycket. Jag blev så klart jätte ledsen. Det innebär att jag nu väger mer än vad jag någonsin har gjort. Då spelar det ingen roll hur bra jag känner mej i kroppen och allt det där. Det spelar ingen roll alls.

Visst muskler väger mer än fett och bla bla bla. Jag vet. Men jag har ju inte byggt upp fem kilo muskelmassa på den här tiden, det är ju typ omöjligt.

Jaja ni fattar. Självbilden krackelerade kan man säga. Men nu ska jag snart iväg och träna igen. Då kommer det att kännas bättre.

Jag sitter just nu och njuter av en renskrubbad lägenhet. Det är helt sinnesjukt rent!
Tänkte också skryta lite över hur duktig jag har varit idag.
Klev upp sju, gick till skolan och skrev på uppsatsen fram till lunch. Sen var jag på nåt slags seminarium, sen gick jag och tränade, sen handlade och sen har jag städat hela lägenheten och strykt all tvätt.
Jag är nöjd!

"Jag måste gifta mej rikt. Jag ska börja gå på Origo." - Kattis

Ja klockan är inte ens nio på en lördag morgon, och jag har redan hunnit äta frukost och gjort mej i ordning. Nu kan man ju så klart undra vad det beror på och eftersom jag inte kan låta bli att berätta så ska jag naturligsvis göra det. Jo mina vänner, jag ska gå och träna. Två pass! Jag är nöjd!
Sen är det b-uppsats pluggande som gäller resten av dagen. Om man inte räknar med ferren ikväll så klart. Jag tror att det kommer att bli en fantastisk kväll.

Nu var det inte detta jag hade tänkt att skriva om utan snarare om den lilla tanken jag hade i natt, som jag låg och funderade på när jag inte kunde somna för att star wars temat ekade i huvudet.
Jag vet inte om nu brukar känna det, men jag gör det iaf, att man ofta känner sej ganska så liten och obetydlig i stora sammanhang. Visst, man ÄR liten och obetydlig i dom riktigt stora sammanhangen. Jag tänker miljökris, irakkrig och liknande. Men om man tänker sej att det stora sammanhanget är livet. Visst känner man sej liten då, men sen så kommer det vissa tillfällen när man helt plötsligt inte är så liten och obetydlig längre. Det kan tex vara om man har träffat en ny person som man verkligen klickar med, då vet man att den där personen kommer att tänka på en. Det kan också vara när man känner att folk verkligen har lyssnat på en. Man behöver inte ha pratat om några viktiga saker alls, men bara att det man har sagt får någotslags resultat.

Jag måste ta en paus från den massiva pluggningen som jag har åstadkommit dom senaste dagarna. Detta är dock en ganska så kraftig överdrift. Det är visserligen sant att jag har suttit framför datorn, med word-dokumentet öppnat, och böckerna uppslagna i en enda röra runtomkring mej, men jag skulle inte vilja påstå att jag har producerat något vettigt. Men jag känner ändå att jag behöver en paus och jag känner också att jag vill läsa en skönlitterär bok. Nu kommer dock det stora problemet, vad ska jag läsa?
Frågorna radar upp sej:
-ska jag läsa en bok som jag redan har läst?
-ska jag läsa en lättläst bok som bara går att flyta igenom?
-ska jag läsa en bok som står på min boklista?

Böckerna som jag väljer mellan just nu:
Sylvia Plaths Glaskupan, som jag har läst förut, tycker om, och som man ändå känner sej någorlunda kulturell när man läser.
Ansiktet av Koontz, som jag inte har läst men som jag tror att jag kommer att tycka om, den passar årstiden, men är tjock.
Välkomen till paradiset av Jennie Dielemans, som jag faktiskt redan håller på att läsa, men som är tung på ett faktamässigt sätt.

Det är ett svårt val!

Som sagt så har jag varit och ätit middag och sen varit på bio idag, med Elin och hennes vänner.
Överlag kan man väl säga att det var helt fantastiskt trevligt, men det var inte det jag hade tänkt att skriva om. Utan jag hade tänkt skriva om människor. Mer specifikt, Elin och hennes kompisar.

Jag tycker verkligen om folk, speciellt om det är ett redan tajt gäng, som verkligen släpper in en ny person. Jag vet hur jag själv är, totalt världelös på det där, men jag blir så himla glad och nästan lite rörd när jag blir insläppt så där.
Det var tänkt att det skulle komma en lång och fin utläggning kring det här men tydligen så blev det inte så.
Tack iaf!

Idag var planen att jag skulle superduper plugga så att jag med gott samvete kunde vara ledig i helgen. Nu är klockan tre och jag har fortfarande inte börjat. Självdiciplinen är på topp!
Den här kvällen har jag dock stora förväntningar på.
Först middag på Rost med Elin och hennes vänner. Sedan bio med de samma. Det kommer att bli sjukt mysigt!

Saker jag aldrig ska sluta med:
-dricka kaffe
-gnälla över oviktiga saker

ja det var nog allt!

Jag tänkte att jag skulle berätta en liten saga för er så här på morgonkvisten.

Det var en gång för inte så länge sen, en tjej som var ganska så snygg och smart. Egentligen så var hon helt fucking fabulous men hon hade lite svårt att tro på det själv. I alla fall, hon pluggade på universitetet och gjorde relativt bra ifrån sej, fram till dess att hon började läsa en kurs som handlade om vetenskapshistoria. Hon tyckte att hon följde med och hade koll på vad som hände, men så en dag fick hon en hemtenta som hon skulle skriva. Ivrig och lite uppsluppen satte hon igång med arbetet och resultatet, ja det var hon nöjd med. Mycket nöjd till och med.
Så hon lämnade in sin hemtenta och väntade spänt på resultatet, det skulle hon dock inte ha gjort, för när hon fick tillbaka den så hade hon ett stort fett U, med en kommentar som sa att det i prinicip var det sämsta arbetet någonsin.
Hon deppade så klart ihop och tyckte att hon var värdelös och hon tyckte att världen var ett pissigt ställe. Men så samlade hon ihop sej och ändrade i sin hemtenta så att hon skulle få G tillslut. Hon slet som ett djur och arbetade både dag och natt och tillslut så var hon klar. Hon tyckte att det var ett helt okej arbete, inte lika bra som det förra, men hon var ändå ganska så nöjd.
Så hon skickade in hemtentan igen och väntade återigen spänt på resultatet. Inte heller den här gången skulle hon ha gjort det för även nu fick hon tillbaka tentan med ett U. Visserligen stod det att det var bättre än förra gången, men det var fortfarande inte bra nog.
Hur ska det gå? Ska hon någonsin inse att hon är fucking fabulous när allt bara går emot henne hela tiden?

Ken Ring. Vilket jävla skämt!

Nu har jag faktiskt börjat med uppsatsen. Jag känner mej ganska så stolt faktiskt. Alltså, man kan ju inte påstå att jag har superduper börjat, men jag har ändå börjat, vilket känns fantastiskt skönt.
Det ska bli kul att komma igång på riktigt och verkligen få börja skriva, men jag är så jävla trött hela tiden så jag kan inte sätta mej ner och läsa för då somnar jag.

I natt när jag hade svårt att somna så låg jag och tänkte på förhållanden. Tanken var att jag skulle skriva om det nu, men nu har jag suttit ner i två minuter så snart somnar jag så nu är det dags att gå och göra nåt annat, så det får således bli ett senare inlägg.

Idag tror jag att det är Dagen med stort D.
Jag tror att det är idag det kommer att hända.
Idag kommer jag att få känslan.
Jag kommer att känna någonslags guddomlig hjälp.
Det är idag som jag kommer att börja med b-uppsatsen.

Synd bara att det regnar.

Som bekant har jag inget liv så allt jag gör, istället för att plugga, är att spela mapduel. Nu ljög jag lite för idag har jag bara spelat en gång men det tog typ en och en halv timma. och jag fick 933 poäng. Jag är nöjd.

En kort sammanfattning av vad som händer just nu (mest i mitt huvud ska tilläggas):
-sömn snart för att bota feber och dåsighet
-fikadejt i morgon
-känslor kanske har uppstått

God natt

Nu börjar allt ordna upp sej så jag känner att jag har tid att blogga igen. Yay! Jag förstår att ni är sjukt glad.
Två hemtentor och ett grupparbete är avklarade. Nu väntar några intensiva veckor med b-uppsats skrivande. Vilket ska bli fantastiskt trevligt faktiskt. Jag ser fram emot det. Men först ska jag ta resten av den här dagen ledigt.

I natt var det valvaka, jag har alltså inte sovit nåt, vilket börjar kännas nu. Men det var en helt fantastisk morgon idag. Johanna, Frida och Filip kom förbi med frukost och vi satt och firade Obamas vinst. Ibland blir jag bara så lycklig av mina vänner att jag bara vill skrika rakt ut så att alla får reda på hur bra dom är.

I övrigt är allt bara jätte bra. Träningen flyter på, pluggandet funkar, vännerna är bäst och framför allt så är jag glad över nya bekantskaper. :)

Nu ska jag gå hem och lägga mej och sova ett par timmar och sen ska jag spela Mapduel. För er som inte vet vad det är så gå in på mapduel.com och testa. Kanske världens roligaste spel, när det går bra! Mitt rekord just nu ligger på 626 poäng. Jag är nöjd!