Spokstad

Som sagt så har jag varit och ätit middag och sen varit på bio idag, med Elin och hennes vänner.
Överlag kan man väl säga att det var helt fantastiskt trevligt, men det var inte det jag hade tänkt att skriva om. Utan jag hade tänkt skriva om människor. Mer specifikt, Elin och hennes kompisar.

Jag tycker verkligen om folk, speciellt om det är ett redan tajt gäng, som verkligen släpper in en ny person. Jag vet hur jag själv är, totalt världelös på det där, men jag blir så himla glad och nästan lite rörd när jag blir insläppt så där.
Det var tänkt att det skulle komma en lång och fin utläggning kring det här men tydligen så blev det inte så.
Tack iaf!

Idag var planen att jag skulle superduper plugga så att jag med gott samvete kunde vara ledig i helgen. Nu är klockan tre och jag har fortfarande inte börjat. Självdiciplinen är på topp!
Den här kvällen har jag dock stora förväntningar på.
Först middag på Rost med Elin och hennes vänner. Sedan bio med de samma. Det kommer att bli sjukt mysigt!

Saker jag aldrig ska sluta med:
-dricka kaffe
-gnälla över oviktiga saker

ja det var nog allt!

Jag tänkte att jag skulle berätta en liten saga för er så här på morgonkvisten.

Det var en gång för inte så länge sen, en tjej som var ganska så snygg och smart. Egentligen så var hon helt fucking fabulous men hon hade lite svårt att tro på det själv. I alla fall, hon pluggade på universitetet och gjorde relativt bra ifrån sej, fram till dess att hon började läsa en kurs som handlade om vetenskapshistoria. Hon tyckte att hon följde med och hade koll på vad som hände, men så en dag fick hon en hemtenta som hon skulle skriva. Ivrig och lite uppsluppen satte hon igång med arbetet och resultatet, ja det var hon nöjd med. Mycket nöjd till och med.
Så hon lämnade in sin hemtenta och väntade spänt på resultatet, det skulle hon dock inte ha gjort, för när hon fick tillbaka den så hade hon ett stort fett U, med en kommentar som sa att det i prinicip var det sämsta arbetet någonsin.
Hon deppade så klart ihop och tyckte att hon var värdelös och hon tyckte att världen var ett pissigt ställe. Men så samlade hon ihop sej och ändrade i sin hemtenta så att hon skulle få G tillslut. Hon slet som ett djur och arbetade både dag och natt och tillslut så var hon klar. Hon tyckte att det var ett helt okej arbete, inte lika bra som det förra, men hon var ändå ganska så nöjd.
Så hon skickade in hemtentan igen och väntade återigen spänt på resultatet. Inte heller den här gången skulle hon ha gjort det för även nu fick hon tillbaka tentan med ett U. Visserligen stod det att det var bättre än förra gången, men det var fortfarande inte bra nog.
Hur ska det gå? Ska hon någonsin inse att hon är fucking fabulous när allt bara går emot henne hela tiden?

Ken Ring. Vilket jävla skämt!

Nu har jag faktiskt börjat med uppsatsen. Jag känner mej ganska så stolt faktiskt. Alltså, man kan ju inte påstå att jag har superduper börjat, men jag har ändå börjat, vilket känns fantastiskt skönt.
Det ska bli kul att komma igång på riktigt och verkligen få börja skriva, men jag är så jävla trött hela tiden så jag kan inte sätta mej ner och läsa för då somnar jag.

I natt när jag hade svårt att somna så låg jag och tänkte på förhållanden. Tanken var att jag skulle skriva om det nu, men nu har jag suttit ner i två minuter så snart somnar jag så nu är det dags att gå och göra nåt annat, så det får således bli ett senare inlägg.

Idag tror jag att det är Dagen med stort D.
Jag tror att det är idag det kommer att hända.
Idag kommer jag att få känslan.
Jag kommer att känna någonslags guddomlig hjälp.
Det är idag som jag kommer att börja med b-uppsatsen.

Synd bara att det regnar.

Som bekant har jag inget liv så allt jag gör, istället för att plugga, är att spela mapduel. Nu ljög jag lite för idag har jag bara spelat en gång men det tog typ en och en halv timma. och jag fick 933 poäng. Jag är nöjd.

En kort sammanfattning av vad som händer just nu (mest i mitt huvud ska tilläggas):
-sömn snart för att bota feber och dåsighet
-fikadejt i morgon
-känslor kanske har uppstått

God natt

Nu börjar allt ordna upp sej så jag känner att jag har tid att blogga igen. Yay! Jag förstår att ni är sjukt glad.
Två hemtentor och ett grupparbete är avklarade. Nu väntar några intensiva veckor med b-uppsats skrivande. Vilket ska bli fantastiskt trevligt faktiskt. Jag ser fram emot det. Men först ska jag ta resten av den här dagen ledigt.

I natt var det valvaka, jag har alltså inte sovit nåt, vilket börjar kännas nu. Men det var en helt fantastisk morgon idag. Johanna, Frida och Filip kom förbi med frukost och vi satt och firade Obamas vinst. Ibland blir jag bara så lycklig av mina vänner att jag bara vill skrika rakt ut så att alla får reda på hur bra dom är.

I övrigt är allt bara jätte bra. Träningen flyter på, pluggandet funkar, vännerna är bäst och framför allt så är jag glad över nya bekantskaper. :)

Nu ska jag gå hem och lägga mej och sova ett par timmar och sen ska jag spela Mapduel. För er som inte vet vad det är så gå in på mapduel.com och testa. Kanske världens roligaste spel, när det går bra! Mitt rekord just nu ligger på 626 poäng. Jag är nöjd!

Som vissa personer har kommenterat så saknar ni min blogg. Jag måste dock göra er besvikna. Det kommer inte att bli några uppdateringar på ett tag.
Varför?

- Grupparbete nästa vecka
- ska läsa två böcker innan dess
- skriva en hemtenta
- skriva en hemtenta till
- skriva b-uppsats
- tentaplugga
- träna
- och kanske också ha ett socialt liv

Frågor på det?

Jag tänkte börja det här inlägget med att varna om att det inte kommer att bli världens mest uppmuntrande inlägg, snarare tvärtom. Så Filip, om du inte vill veta allt för ingående detaljer om mej så ska du inte fortsätta att läsa.

Jag har varit lite halv nere det sista, vilket har berott på stress och att hösten har kommit på allvar. Men jag tänkte att det inte var så farligt, att det skulle gå över när jag fått nån struktur på vad jag ska göra och när jag har kommit igång med träningen. Men icke. Nu har det snarare slagit till ordentligt.
Jag har känt mej så nöjd när jag har varit och tränat. Kroppen känns piggare och starkare vilket gör mej på ett fantastiskt humör, men så räcker det att jag kollar mej i spegeln så är det kört. Jag blir så äcklad av min själv så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill bara slita bort delar av min kropp. Det är ingen angenäm känsla.

Detta leder också in på den största skräcken jag har i livet. Att bli ensam. Så fort jag tänker tanken på att det kanske kommer att bli så att jag kommer att vara själv resten av mitt liv så hissnar jag. Det känns exakt som när man åker fritt fall och inälvorna liksom stannar kvar där uppe medan resten av kroppen faller ner. Exakt det där suget får jag i kroppen. Förutom att det inte tar slut, det finns ingen botten.
Det värsta är att jag kan verkligen inte göra något åt det. Om det inte finns någon som vill ha mej så är det ju så det är. Däremot kan man ju fundera över om jag borde lägga min energi på att leta efter en potentiell partner eller om jag borde lägga den energin på att bli starkare i mej själv.
Jag tror inte ens att människan är ett tvåsamhetsdjur. Snarare ett flockdjur. Och jag har hur många bra vänner som helst, som ger mej allt jag behöver, så jag borde vara nöjd. Men samhället pressar en att hitta den rätte/rätta.

Så nu ligger jag här i sängen en lördagkväll. Skulle egentligen gått på fest, men eftersom jag inte mår bra alls så beslutade jag mej för att vara hemma och plugga. Men inte ens det gör jag. Istället ligger jag och gråter så att kudden är alldeles våt. Och migrän är på intågande.

Anledningen till att jag skriver det här är inte för att få er att tycka synd om mej utan för att jag vet att det finns fler än jag som mår så här och tänker i dom här banorna, det är skönt att veta att man inte är ensam ibland.

Varför har vissa människor ett större behov av att kategorisera saker?
Jag älskar att skriva listor, dom är rent ut sagt nödvändiga för att min vardag ska fungera.
Jag tycker också om att kategorisera böcker, filmer osv.
Eller som nu, sätta in mina papper i pärmar efter olika system.
Skriva boklistor är ytterligare en favorit sysselsättning.

Kanske är det så att alla har den här uppdelningen, men att vissa är lite smartare och kan behålla det i sin hjärna, medan andra , där i bland jag, måste skriva ner det på papper för att få en struktur?

Jag vet inte om det kanske har blivit lite för många kärleksförklaringar till mina sambos den senaste tiden, men nu är jag verkligen tvungen att skriva om det igen.

Mina sambos är bäst. Dom finns alltid där om det skulle vara nåt. Det är helt fantastiskt att komma hem från en dag i skolan och bara få ösa ur sej allt som har hänt. Ha någon att reflektera över dagen men, eller spy galla över. Bara få prata.
Jag älskar alla våra pratstunder. Vi pratar om allt, verkligen hur olika saker som helst. Tex så kan en konversation handla om hurvida korta människor är en lägre form av människa. Nästa stund så pratar vi om våra framtida karriärer som lärare. Som tex nu för kanske cirka en kvart sen så pratade jag och Elle om det och jag blev så peppad och glad över mitt yrkesval. Det kändes som att det verkligen var helt rätt.
Jag känner att jag blir än bättre och klokare människa på så många olika sätt när jag umgås med mina sambos.

Egentligen så skulle jag vilja att alla människor någon gång fick chansen att bo med Elle och Kattis, men å andra sidan så vill jag alltid bo med dom.

Så nu har jag öst lite kärlek ur mej, nu är det dags att plugga!

Okej Kattis, nu bloggar jag. Jag hoppas att du tycker att det är sjukt intressant och roligt. Nehe gör du inte, nej men vet du varför?? För att jag inte har något att skriva om, det är därför som jag inte bloggar!!!!

Idag är det en stor dag. Det är nämligen Elles födelsedag!! Grattis grattis!
Med anledning av detta, och med inspiration från Johanna så ska jag göra en lista på saker som jag blir glad av.

- Elles födelsedagsfika! Första gången jag fick vara med om detta var förra året. Sockerchock och kaffehög blev jag, men det var ett mycket trevligt fika, kanske till och med det trevligaste.
Idag var det då dags igen för fika. Jag är aldrig sett så mkt fika på ett och samma ställa förut. Fantastiskt trevligt och gott.
Jag blev glad!

- När människor ser precis vad man behöver utan att man behöver säga något. Till detta får ni inga utförliga detaljer dock. Men jag blev glad!

- Klassfest. Speciellt dom klassfesterna som jag inte gör bort mej på. Igår var en sån fest. Tyvärr finns det lite för lite skvaller för att det skulle vara helt okej. Men jag blev glad!

Den här listan skulle så klart kunna bli så himla mycket längre, men det borde ju finnas någonslags nutids och verkligehetsförankring.
Nu ska jag fortsätta att lida i min missär.

I den bästa av världar så hade min hemtenta varit klar nu. I min planering såg det ut som att det skulle ha blivit klar i torsdags, men så vitt jag vet så är det fortfarande inte klar. Jag har funderat lite på vad det kan bero på. Antingen så måste det vara att hemtentan är så ouppfostrad så att den inte har skrivit sej själv än. Eller så måste det vara så att min polska slav inte har skrivit klart den. Jag vet inte vilket som är mest troligt.
Det finns också ett tredje alternativ, att jag är lat och kass så att jag inte har skrivit klart än. Men det låter alldeles för otroligt för att vara sant.

Gruppredovisning idag mellan nio och tre. Yay!

För det första. Höst! Vem är det som har kommit på den fantastiska uppfinningen höst? Jag älskar verkligen allt som har med höst att göra. Idag har det varit mitt absoluta favorit väder. Liksom så fuktigt ute så att man blir blöt men det regnar inte. Helt fantastiskt.

För det andra. Vad är grejen med att göra lumpen? Jag tror inte att det är någon som tycker att det är speciellt kul att lära sej att döda, (förutom vissa kanske) men vad är då grejen? Vad är det jag har missat?

Igår så hade jag planerat den här dagen så bra. Jag skulle kliva upp klockan åtta och gå och träna. Resten av dagen skulle jag bara skriva på hemtentan.
Nu är klockan kvart i tolv. Jag vaknade för 45 min sen. Inget iksu. Dessutom har jag sinnessjukt ont i huvudet. Och jag vet att det beror på att jag inte har tränat, från ryggen alltså, men det hjälper liksom inte. Det gör så jävla ont att jag antagligen kommer att spendera den här dagen i sängen. Jag har också beslutat mej för att ta en pluggfri dag. Även om jag inte hade gjort det så hade jag inte pluggat nåt, men skillnaden hade varit att jag hade haft dåligt samvete istället.
Så dagen kommer alltså att spenderas i sängen, med en bra bok, om jag kan läsa, vilket inte är säkert. Jag tänkte även gå runt nydala en sväng sen. Får se hur det går dock.
Jag ska nog även passa på att ringa till lite folk som jag inte har pratat med på sjukt länge.

The flower said
I wish I was a tree
The tree said
I wish I could be
A different kind of tree
The cat wished that it was a bee
The turtle wished that it could fly
Really high into the sky
Over rooftops and then dive
Deep into the sea

And in the sea there is a fish
A fish that has a secret wish
A wish to be a big cactus
With a pink flower on it
And in the sea there is a fish
A fish that has a secret wish
A wish to be a big cactus
With a pink flower on it

And the flower
Would be its offering
Of love to the desert
And the desert
So dry and lonely
That the creatures all
Appreciate the effort

And the rattlesnake said
I wish i had hands so
I could hug you like a man
And then the cactus said
Don't you understand
My skin is covered
With sharp spikes
That'll stab you
Like a thousand knives
A hug would be nice
But hug my flower
With your eyes

And in the sea there is a fish
A fish that has a secret wish
A wish to be a big cactus
With a pink flower on it
And in the sea there is a fish
A fish that has a secret wish
A wish to be a big cactus
With a pink flower on it

And the flower
Would be its offering
Of love to the desert
And the desert
So dry and lonely
That the creatures all
Appreciate the effort

Hemtenta? hata
jag ska aldrig plugga mer.