Spokstad

-Trött, önskar att jag kunde få sova idag.
-220 sidor kvar att läsa.
-Saknar gamla klassen.
-Gillar delar av min basgrupp.
-Älskar mina sambos.
-Olyckligt kär?
-Sjukt peppad inför spinningen.

Jag funderar på att skolka. Jag känner mej lite ur form!

Jag utser mej härmed till världens bästa morotskaksbakare. Det var det godaste jag har ätit i hela mitt liv, typ!

Saker som har gjort mej glad idag:

-Lunch med Elin och Sanna. Alltid lika fantastiskt.
-Att jag dissade EPP med nya klassen. Det känns bra att inte känna ett behov av att gå, för jag har redan en stabil grund.
-Middag med mej själv.
-Film
-Sist men inte minst: På spåret. Mina två favoritlag i samma program. Kan det bli bättre?

Planer för morgondagen:
-Träna
-Städa
-Baka morotskaka
-Dejt!

Jag hatar alla dessa val man måste göra hela tiden. Framför allt handlar det om prioriteringsval. Borde jag prioritera skolan, sociala relationer eller träningen? Det självklara svaret borde kanske vara skolan, men när jag har den inställningen så blir allt bara piss. Jag får prestationsångest, hatar att plugga och gör mycket sämre ifrån mej. Idag är en av dom där dagarna när jag borde ha läst varje sekund, men med tanke på att kattis och elle for iväg nyss så var jag inte helt peppad på att läsa. Men nu ska jag ju vara själv i flera dagar så jag kommer att ha massa tid att läsa. Men jag saknar dom redan!

Förövrigt så vägrar dom där fjärilarna i magen att försvinna. Rosa moln börjar dra in också. Det är inte bra det här. Jag vill åka hem och sitta i toraas kök och dricka ohälsosamma mängder te och prata av mej. Jag vill att det ska gå över.

Jag har fått två stycken brev idag. Det första kom från csn. Dom ville bara meddela vad min studieskuld ligger på just nu. 99 804 kr. Man kan tycka att det inte är så mkt, men jag fick en chock.
Det andra brevet var från banken. Årsbesked på mina fonder. - 23 000 lite drygt. Hm, det känns så där. Det är ju absolut inget förvånande, men det känns ju inte bra. Jag kanske måste överväga att jobba i sommar iaf!

Ett genomgående tema i den här bloggen är dessa inlägga som oftast heter söndagar eller iaf fall handlar om dom. Söndagar är en svår dag. Det gäller att fylla den med något så att inte jag, sängen och självömkan blir allt för tajta. Idag känner jag dock att jag har lite för mkt att göra.
- Städa
- kopiera en bok i röda rummet
- läsa boken
- vila utförsäljning
- fika

Jaja städa nu, jag ville bara att nån skulle tycka lite synd om mej, så att jag slapp att göra det själv!

AAAAAAA!!! vad är det som händer? jag är sjukt förvirrad. Fjärilar i magen, men det känns ändå inte bra.

Eftersom jag är segast i stan så har jag inte kollat på förra veckans debatt förän idag. De pratade om Liza Marklunds bok gömde och hurvida hon har gjort fel när hon påstår att det är en sann historia. En sjukt ointressant debatt alltså. Det spelar absolut ingen roll, det viktiga är väl snarare ämnet. Kvinnovåld. Mannen som har misshandlat Mia i boken var i debatts studio och skulle få en chans att få upprättelse, eftersom Marklund tydligen har överdrivit hans elakhet och hittat på saker om honom. Det dom glömde i debatt var den lilla detaljen att han faktiskt har blivit dömd för att ha misshandlat sin dåvarande flickvän. Men eftersom hans karaktär har överdrivits så är det ju synd om honom. Stackats stackars kvinnormisshandlare.
Förövrigt borde Janne Josefsson avrättas.

Vissa dagar är bättre än andra. Så är det bara. Igår var en mycket bra dag, om man bortser från kvällen. Jag kom hem efter en dag med trevligt lunchsällskap, och framför allt ett fantastiskt fika. Jag var kall och trött, så kliver jag in genom dörren. Ett bombnedslag. Så mycket för den myskvällen. Jag bestämde mej då för att gå och lägga mej tidigt. Precis exakt samma ögonblick som jag kryper ner under täcket, tar fram boken och tänker "det här kommer kanske bli en bra kväll trots allt", precis då bestämmer sej mina grannar för att skruva upp festen en smula. Jag hörde vilken varje låt var, Staaf skulle ha varit stolt över låt valen, jag hörde vad de skrev till varandra, jag hörde också att dom tydligen bestämde sej för att möblera om. Tillslut lyckades jag dock somna.
Idag ska jag på självmordsuppdrag på stan, därefter fest.
Så om ni inte hör något från mej på ett tag så har jag antingen fallit offer för köphysterins galna ambasadörer, eller så jag har helt enkelt supit för hårt.

Jag vet inte om jag har berättat att jag är världens bästa student? Eller världens sämsta. Linjen som skiljer dem åt är väldigt tunn ibland. Jag har iaf skrivit klart den sista uppgiften som ska in i historian nu. Känns bra, så länge jag inte tänkte på kvalitén.
Det bästa med att vara klar ät att jag äntligen får läsa klart Stieg Larsson. Som jag har längtat. Jag hade tänkt att tjuvläsa lite igår, men jag hamnade i en intressant diskussion som tog slut vid ett, och då var det som inte läge att läsa.
Blablablablablabla..det skulle vara kul om jag någon gång hade nåt kul att berätta om. Men i brist på det så ska nu få en redogörelse för vad jag ska göra i helgen.
I morgon ska jag till skolan en sväng, sen hem till Elin och baka och fika. På kvällen ska jag på vinkväll hos Petra. Detta ser jag fram emot.
Lördagen kommer väl antagligen inledas med viss huvudvärk och ett lätt illamående, men sen är det fest som gäller. Med utgång på stan. Söndagen kommer alltså att tillbringas i sängen tillsammans med självömkan och ångest. Jag tror dock på den här helgen.

Jag har länge bojkottat Stieg Larssons böcker för att dom blev alldeles för upphypade. Jag tänkte att dom var typ som Camilla Läckbergs eller som Liza Marklunds böcker, men jag måste erkänna att jag hade fel. Fantastiskt jättemycket fel. Jag har snart läst ut första boken i Larssons triologi. Jag har fastnat. Totalt. Det är det bästa jag har läst på väldigt länge.
Den största skillnaden mellan hans böcker och Läckbergs är att han faktiskt har något att säga. Jag tänker mej att Läckberg sitter hemma på sin kammare och funderar över vad är det som säljer. Jo mord, en kärlekshistoria och några roliga karaktärer. Visst det går att läsa hennes böcker. Det är ett tidsfördriv, men jag kan absolut inte påstå att jag tycker att dom är bra.
Larssons böcker däremot har ett djupare innehåll. Han vill protestera mot våldsbrotten mot kvinnor som aldrig blir uppklarade och därefter kommer han på sin story.
Jag har absolut inget belägg för att det är så här det har gått till när dom skrev sina böcker, men det är den känslan jag som läsare får och det är väl det som är det viktigaste?
Nu ska jag läsa klart boken. Sen fika hos Johanna och Doris, sen stan och fika med Elin, sen vin hos Erik! Det kommer att bli en bra dag!

Ja vad ska man säga. Det ljuva livet har övergått till vardag igen. I morgon börjar skolan och jag har ägnat dagen åt att plugga. Men lika glad för det är jag, men gladast är nog räven.

Idag är sista dagen här nere för den här gången. Jag längtar tills jag kliver av tåget i Umeå i morgon tidigt på morgonen. Eller allra mest längtar jag tills jag har släpat upp alla grejer till lägenheten, får krama Elle och sen lägga mej och sova en stund. Få sova hemma. Fantastiskt.
Igår var för övrigt en fantastisk dag. Den bästa här nere. Shoppade nya träningskläder, fikade med Jenny, fikade med Toraa, Ossian och Bengan och lekte en massa med Ossian. Sen var det på spåret på kvällen. Mys!
Jag pratade också med Elin i telefon en stund. Fantastiskt. Det finns ingen som Elin så är det bara. :)
Nu ska jag packa det sista och sen åka till mormor och äta middag sen kommer jag hem!!

Ja det nya året närmare sej. Det kommer att bli en bra år. Har jag hört. Nej men jag ser fram emot det, jag tror verkligen att det kommer att bli det bästa året på länge. Kanske det bästa någonsin. Förutsättningarna finns ju iallafall.
Vad har hänt sen sist?
Jo jag har träffat Sofia en snabbis. Sofia var länge den enda och bästa jag hade. Tyvärr så har vi tappat bort varandra någonstans på vägen, men jag är glad att vi fortfarande har kontakt och kan träffas, även om det inte är som förut.
Sen har jag varit på ett besök i det jacobssons-svädska huset. Det var fantastiskt. Huset är ett hus, jag kan inte fatta det. Toraa du har ett hus och en egen liten familj. Hur stort är det inte? Ossian är så klart bedårande. Jag skulle kunna flytta när hit bara för att få vara med när han växer upp, men jag ska gör mitt bästa som långdistansfadder. 
Jag har även lunchat med Maria. Tyvärr gick mycket av vårt samtal åt att hata våra forna vänner, men det behövdes det också. 

Nyår var det ju.
Det är väl nu man ska göra någonslags sammanfattning av året som har gått. 
Det har varit ett fantastiskt år. Skolan har gått bra, över förväntan.
Jag tog det absolut bästa beslutet jag har tagit i hela mitt liv. Att flytta in på istidsgatan med mina älskade sambos. Efter den tid det tog att vänja sej vid att vara sambo så har livet varit så himla mycket enklare.
Jag har fått nya fantastiska vänner som jag hoppas kommer att finnas kvar länge. Kanske har jag B-uppsatsen att tacka för det.
Sommaren var piss. Jag kommer inte på nåt som var bra med den förutom att jag fick vara med världens bästa Jenny nästan varje dag. Men i övrigt; jobbet var åt helvete tråkigt. Det var jobbigt att bo hemma, och jag umgicks inte med folk så mycket som jag hade velat. Och då menar jag egentligen att jag inte var med toraa så mycket som jag hade velat. 
Så sammanfattningsvis så var året bara bra om man bortser från sommaren. 

Hur ser då nästa år ut?
Jag tänker att jag ska träffa mannen i mitt liv. Vinna på triss. osv.
Nej men jag ser fram emot att börja läsa svenska. Jag tror att det kommer att passa mej perfekt. 
Jag ser också fram emot sommaren då Elin kommer att ha fått mej i en helt perfekt form. :) Jag ser fram emot vintern och vårens träning. Sommaren kommer sen att tillbringas till största del i Umeå med omnejd. Förhoppningsvis får jag besök av Toraa, Ossian och Bengan och jag hoppas på att jag kan åka runt och hälsa på lite folk. Bland annat Elle på Ulvön. 
I övrigt ser jag mest fram emot kaffe i lindell, fest var den än bjuds och en massa härligt umgänge.   

Så där då var julafton över för den här gången. Inga nya inslag direkt vad jag kan komma på just nu. Jag åt alldeles för mycket, maten var ganska äcklig, mamma och pappa var fantastiskt stressade för att allt inte skulle bli perfekt, mamma och pappa blev irriterade på varandra och gnäller nu bara på varandra om de alls pratar, jag fick kommentarer i stil med "ska du verkligen äta det där" "om du äter mer så kommer du bli tjockare än farmor och det vill du väl inte" och liknande.
Jag är dock väldigt nöjd med julklapparna.
Kent-boxen
Presentkort på Intersport
Termometer
Stieg Larsson triologin
Och pengar.

Nu vill jag bara upp till Umeå igen. Jag tror att det är nu som det här för första gången inte är hemma för mej längre. Det enda som håller mej kvar är familjen, Toraa, Ossian, Bengan, Jenny, Maria och Jennifer. Om jag ska vara helt ärlig så finns det inget annat. Visst det finns väl fler som det är kul att träffa och så där, men inga som jag känner att jag skulle kunna flytta hit för att få vara nära. Och snart får det bli så att de ovan nämnda personerna får packa sej upp till mej och hälsa på istället. För här kommer jag inte att sätta min fot mer än vad jag behöver.

Nu har jag varit hemma i lite mer än ett dygn. Jag längtar upp till Umeå så jag håller på att dö. Det är så klart fantastiskt att vara hemma i huset och att vara med familjen. Sen träffade jag Jenny idag också, och snart är det dags att göra ett besök i familjen Jacobsson-Svärds hus. Bättre kan det knappast bli, men det är också det enda som finns här som gör att jag någonsin kommer komma hit igen.
Jag var på stan en sväng idag. Det är samma gammla människor där som sist jag var där, alltså i augusti. Dom står och pratar om att "ja det är ju tråkigt att det inte blev nån snö i år heller." Klädseln är mysbyxor och en jacka från Ullared. Alla ser mer eller mindre deprimerad ut. Om jag inte hade flyttat så hade jag fastnat i all skit här också. Jag är så glad och tacksam för att jag verkligen kom iväg.
Det finns någonslags hopplöshet här. Jag känner mej rastlös och oproduktiv. När jag är i Umeå så känner jag att jag gör något vettigt. Även om jag bara sitter på Lindell och dricker kaffe. När jag sitter här och dricker kaffe känner jag bara hur paniken börjar komma krypande.
Jag längtar efter Umeå! Jag längtar hem!

Nu är jag hemma i Götene. Just nu är jag alldeles för trött för att reflektera över hur det känns, men jag tror att det känns bra. Jag vill ha mat och sen ska jag sova. Sjukt gott ska jag sova också.