Spokstad

Okej nu är det officiellt. Jag är den osmartaste personen som finns på denna jord. Jag klarade alltså inte tentan. Ska deppa hela kvällen. Tycka synd om mej själv och tröstäta. Det där som jag ju är så bra på.

Okej nu är det så här. Jag kommer höst troligt inte klara av tentan. Jag vet, det är en hel dag kvar och jag har gott om tid, men det har låst sej nu. Det går inte! Jag kommer att plugga in så mycket jag kan och jag kommer att gå till tentan i morgon och hoppas på det bästa. Det kan ju hända att nån av dom frågorna jag kan råkar komma.
Men jag vill inte att nån dömmer mej för att jag inte klarar den. Det är inte för att jag är lat eller för att jag är korkad. Det handlar bara om att det låser sej för mej. Verkligen på riktigt. Det känns som om nån skulle säga till mej att kasta mej framför ett tåg. Fast det bara är jag som säger åt mej själv att plugga. Det är exakt samma känsla. Och inget man kommer att göra.
Skit samma. Klarar jag den så klarar jag den annars så hoppar jag av och flyttar hem. Så är det bara!

Antal anteckningsblock som har tagit slut inför den här tentan: 2
Antal pennor som bläcket har tagit slut i: 5
Antal timmar som ägnats åt pluggandet: Vet inte men det är sinnessjukligt många!

Lunchpaus nu!

Jag hade tänkt att plugga iaf ett par timmar till, men det går verkligen inte mer. det bara snurrar i huvdet och ögonen ramlar ihop på mej. Jag får inse att jag måste sluta nu. Det kommer att innebära att jag måste plugga på torsdag också. Jag brukar ju alltid försöka vara ledig dagen innan tentan, men det har aldrig funkat innan, och inte den här gången heller tydligen.
Nu ska jag lägga mej i soffan och verkligen inte tänka på nåt. det ska bli skönt!

Klockan är nu fyra och jag har pluggat sen nio. Ögonen svider, huvudet värker och jag är så fruktansvärt trött nu så jag håller på att avlida. Det är inte skönt alls. Men tentaångesten har försvunnit och det känns bra inför tentan. Även fast jag har mkt kvar så kommer jag att hinna.
Jag fick nyss ett litet sting av stress när jag såg att klockan var fyra och jag tänkte att jag inte skulle hinna så mkt mer idag, men så kom jag att tänka på att det är ganska många timmar kvar på det här dygnet så det är ju bra.
Kaffe nu sen plugga igen!
Jag längtar så tills på fredag. Dels så kommer jag att ha skrivit tentan och jag kommer att vara ledig för första gången på hela sommaren, och så kommer min älskade sambos hem. Som jag har saknat dom!

Nu är jag äntligen hemma igen! Efter en tio timmar lång bilfärd så är jag hemma. Det är så fantastiskt skönt så jag kan inte ens beskriva hur skönt det är.
Däremot så hände nåt konstigt nyss. Hela sommaren har jag längtat upp hit, verkligen hela sommaren. Men sen när jag satte mej i bilen för att åka så kände jag ett litet vemod. Inte bara ett vemod utan en klump i halsen faktiskt. Jag vill inte åka ifrån alla där hemma.
Min älskade älskade bror kommer jag att sakna så klart.
Toraa och hennes familj.
Jenny som precis har börjat plugga.
Och sen kommer jag att sakna saker som inte hann börja men som kanske hade kunnat bli något bra.

Men Umeå är bäst!

Jag inser att jag kommer att få klagomål på det här inlägget. Det kommer att kallas för ett plugginlägg, som ingen vill läsa, men jag tänker skriva ändå. Jag har 13 frågor att plugga in till tentan. Nu kan jag två stycken som ett rinnande vatten, 10 kan jag så där och en kan jag inte alls. Det är ungefär vad jag brukar kunna när jag kliver in i tentasalen och nu är det lite mer än en vecka kvar innan jag ska skriva. Det kommer att gå bra.

Jag har bara en liten kort fråga. Hur svårt är det att fatta att för att jag ska kunna plugga så måste jag sitta ner i lugn och ro och läsa? Min sk familj har tydligen inte fattat det. Jag ska åka till stan och fixa än det ena än det andra, sen ska jag laga mat till konfirmationen, sen ska jag prata med folk och jag vet inte allt vad det är. Så igår fick jag ett litet utbrott och sa att jag skiter i den här tentan nu för att jag inte får nån tid till den. (just då verkade det som det smartaste att säga, men jag inser nu att det mest drabbar mej själv om jag inte gör den här tentan) Men herregud vad arga dom var på mej. För att fortsätta gnälla lite, som jag ju är som bra på, så skällde mamma precis på mej för att jag inte kan sova. Det är väl inte direkt så att jag gör det med mening? Och antagligen beror det på dels att jag inte har kunnat ställa om efter att ha jobbat natt, men också för att jag är stressad över tentan. Då bli det inte bättre av att jag får skäll. Det här måste vara den sista sommaren som jag är här. Jag orkar verkligen inte mera! Och det där som jag har tjatat om ska hända, kommer inte att hända. Jag är ledsen för det!

Jag tänkte ge er en liten uppdatering kring pluggandet. Jag kan nu ungefär hälften av frågorna så där halvbra. Vilket är mycket mer än vad jag brukar kunna så här långt innan en tenta. Men nu tröttnar jag. Det är inte det att jag tycker att det är tråkigt, eller att jag är stressad, eller att jag har tentaångest. Det bara låser sej. Och så här är det inför varje tenta. Jag blir så trött på mej själv. Om jag bara tar mej i kragen så kommer det ju att gå bra.
Och ingen får komma och säga att det beror på lathet eller dålig diciplin. Det bara går inte. Det är som att säga till nån att gå fram till stupet och kassta dej ner där. Man gör det inte. Exakt så känns det.

En snabb uppdatering kring förra inlägget också. Det ser ut som att det kommer att hända! Det ger mej dock ångest. Inte lika mycket som jag kommer att ha efteråt men ändå.

Ja nu mina vänner, händer det saker vill jag lova. Jag är förvirrad men glad. Ångestfylld men lycklig. Det är väldigt underligt allt. Sakerna som händer är nåt som aldrig har hänt. Jag vet inte om det är bra. Men det känns bra. Just nu.
Men snart är det över. Kommer det att hinna hända?

Återgång till tentapluggandet.

För någon dag sen så fick jag en fråga om jag var feminist eller inte. Jag svarade så klart med att jag är det och personen i fråga börjar då fråga lite om vad feminism står för. Personen i fråga är för övrigt en kille.
Jag svarar på frågora efter bästa förmåga. Det var frågor som, varför jag inte tycker om porrtidningar eller utvikningstidningar? Jag svarade med ord som objektifiering och liknande.
När han hade fått svar på sina frågor så säger han något i stil med att det där var ju bra svarat. Vad har han för rätt att dömma om det var bra svarat eller inte? Jag sa mina egna personliga åsikter och vem är då han att sitta och göra en värdering i hurvuda det är bra svar eller inte? Han kan göra en bedömning om hurvida han håller med eller inte, men inte om det var bra svar eller inte. Jag undrar vem som har gett honom rätten att sätta sej över mej?!

Ja men till allas förvåning så är jag på ganska kasst humör. Jag är trött, grinig och framför allt så är jag en smula ledsen och förvirrad. Det är mycket nu!

Som ni vet så var jag inte på så bra humör i morse när jag kom hem från jobbet. Nu är jag snudd på glad! Inte för min egen skull utan för Toraa, Bengan och Ossians skull.
Jag tittade på massa bilder från deras sommar och blev alldeles glad och lycklig. Toraa har fått det som hon drömde om när vi lärde känna varandra. En underbar pojkvän och en helt fantastisk son. Hon har en familj som älskar henne och som hon älskar. Hon har en stor släkt som verkar hur rolig som helst. Trots att hon bor i Götene så har hon flera småbarnsföräldrar som hon umgås med och känner gemenskap med. Hon ska tillsammans med sin pojkvän köpa ett hus. Även fast livet inte alltid är en dans på rosor, hon är ju trots allt småbarnsförälder, så har hon allt det där hon har drömt om. Det gör mej så lycklig och glad.
Det enda som gör mej en smula ledsen är att jag inte kan vara så delaktig i hennes liv som jag vill vara. Jag bor för långt bort!
Jag älskar dej Toraa!

Jag är på sinnessjukt dåligt humör för tillfället. Det beror dels på jobbet och dels på en annan sak som jag har gått runt och tänkt på.
Jag har haft flera bästa vänner genom åren, men jag har vuxit ifrån dom, som man ju gör. Det är ju en helt naturlig sak. Nåt som man borde vara, ja kanske inte glad över, men typ. Jag menar det är ju ett tecken på att man utvecklas. Och nu i efterhand så är det klart att man tänker tillbaka på det roliga man hade och allt det där, men inser att det är tur att man inte är så bra vänner längre, eller ja man förlikar sej med tanken.
Men just det som har gjort mej på så himla dåligt humör just nu, tjugo i sju på måndag morgon, är när man fortfarande är bästa vänner, men man börjar inse att snart kommer vi att glida isär. Vi utvecklas åt olika håll. Just i det här specifika fallet så känns det så himla jobbigt.

Den andra saken som har gjort mej på så himla dåligt humör är jobbet. Inte så ovanligt, men så är det. Jag är så jävla less på allt skitsnack. Jag är less på att man inte kan få vara sej själv, man får inte prata med vem man vill, iaf inte utan att man ska få massa kommentarer om det eller snack bakom ryggen. Jag är less på att allt man gör och allt man säger ska kommenteras på ett eller annat sätt. Jag orkar inte med all den där skiten. Det jobbiga är att två av mina bästa vänner jobbar där så jag måste ändå tänka på vad jag säger och vad jag göra för att det inte ska bli problem i våra relationer. Som tur är så är det bara fyra nätter kvar!

Nu kanske ni undrar hur det går med tentaplugget?! Och då kan ju jag besvara den frågan. Så där! Kasst skulle man också kunna säga, men jag väljer så där!

Japp nu har tentaplugget satt in på allvar. Jag ska klara det den här gången! Problemet är att jag inte har nån tid att plugga på, eller jo det har jag ju. Jag går upp tre på eftermiddagarna och sen har jag fram till nio på mej att plugga, det är ganska många timmar, men det är ju inte direkt så att jag har nån lugn och ro för att plugga. Idag så skulle jag dra lakan med mamma, hann läsa en halv sida sen var det dags, då fick jag läsa om den halva sidan för att förstå resten av sidan och när jag hade läst den första halvan så kom mamma igen och ville ha hjälp.
Nu har jag pluggat bra i en timme, tror att jag kan två av 13 frågor nu, det känns bra med tanke på att det är as långt kvar till tentan är. Men dom här två frågorna har jag pluggat på dom senaste dagarna så det var mest repetition idag. Så tänkte jag att jag skulle börja på en tredje fråga men då skulle mamma tydligen titta på teve, och jag vet inte om jag har nämnt det men mamma hör väldigt dåligt. Plus att teven är på andra sidan om väggen i mitt rum, så nu kan jag inte koncentrera mej.
Det är ett av mina största problem. Att inte kunna fokusera på vilket ljud runt omkring mej som jag ska lyssna på. Det är jätte jobbigt när jag pratar med folk och det är andra som pratar runt omkring mej. Och nu då när jag ska läsa så måste jag ha tyst runt omkring mej för annars så blir det bara ett stort blaha av texten blandat med teven. Och nu ska teven vara på fram tills jag åker till jobbet så jag kommer inte kunna plugga nåt mer nu.
Och sen blir dom sura på mej för att jag inte pluggar!

I övrigt börjar jag kunna se slutet på sommaren nu och det känns så himla bra. Jag längtar verkligen till hösten. Umeå, IKSU, alla vänner, sambos, plugg, fest, mitt liv. Det måste ha varit den sista sommaren här hemma. Jag klarar inte en till!