Spokstad

Jag är på sinnessjukt dåligt humör för tillfället. Det beror dels på jobbet och dels på en annan sak som jag har gått runt och tänkt på.
Jag har haft flera bästa vänner genom åren, men jag har vuxit ifrån dom, som man ju gör. Det är ju en helt naturlig sak. Nåt som man borde vara, ja kanske inte glad över, men typ. Jag menar det är ju ett tecken på att man utvecklas. Och nu i efterhand så är det klart att man tänker tillbaka på det roliga man hade och allt det där, men inser att det är tur att man inte är så bra vänner längre, eller ja man förlikar sej med tanken.
Men just det som har gjort mej på så himla dåligt humör just nu, tjugo i sju på måndag morgon, är när man fortfarande är bästa vänner, men man börjar inse att snart kommer vi att glida isär. Vi utvecklas åt olika håll. Just i det här specifika fallet så känns det så himla jobbigt.

Den andra saken som har gjort mej på så himla dåligt humör är jobbet. Inte så ovanligt, men så är det. Jag är så jävla less på allt skitsnack. Jag är less på att man inte kan få vara sej själv, man får inte prata med vem man vill, iaf inte utan att man ska få massa kommentarer om det eller snack bakom ryggen. Jag är less på att allt man gör och allt man säger ska kommenteras på ett eller annat sätt. Jag orkar inte med all den där skiten. Det jobbiga är att två av mina bästa vänner jobbar där så jag måste ändå tänka på vad jag säger och vad jag göra för att det inte ska bli problem i våra relationer. Som tur är så är det bara fyra nätter kvar!