Spokstad

Jag vaknade i morse (halv elva) med en enorm längtan tillbaka till min gamla kropp. Inte den jag hade för ett halvår sen utan den jag hade när jag tränade. Jag älskade att känna mej pigg och stark, frisk och glad.  Jag vill så gärna börja träna igen, men det är så svårt att ta tag i det och dessutom så har jag väl inte direkt råd. Fast pappa har lovat att sponsra. Men jag vet inte vad jag skulle träna. Gym? nej jag tror inte det va! Pass? nej det vill jag inte för jag är alldeles för otränad för det, då skulle alla bara skratta åt mej. Springa? hur många gånger har jag inte försökt men det går inte. Spinning? ja det skulle jag kunna tänka mej men det känns jobbigt att gå dit när jag är så otränad. Det känns som att på IKSU så är alla så himla pretto, hemma är det mkt mer kravlöst. Man sitter det på sin cykel i mörkret och ser knappt dom vid sidorna om en, man hör bara att deras andning är värre än min egen.
Jaha, nehe jag får väl fortsätta att vara otränad och missnöjd, det kanske är självförtroendet som behöver ett rejält träningspass?!