Spokstad

Nästa sommar ska Sarah gifta sej. Jag är så klart väldigt bitter men också fantastiskt glad för Sarahs skull.

Jag befinner mej i något slags lyckorus. Det började igår klockan 21.00 när Tiger lou klev på scenen. Dom var fantastiska. Jag kan inte beskriva det mer än att det var fint. Därefter följde trevligt häng och sedan soundtrack of our lives. Kanske ett av dom bästa banden någonsin. Mer häng och the hives. Lite lamt men ändå fantastiskt.
Hemgång med hemskt trevligt sällskap. Erik, Tomas, Anna och Annika. Ej att förglömma, Elin via sms och tankekraft. Det bästa var dock vägen från skolan och hem. Det började bli lite ljust ute, snön gnistrade och det var alldeles tyst. Jag gick och filosoferade om livet.
Vaknade av kattis underbara stämma. Hotellfrukost. Jag säger det igen. Hotellfrukost. Jag är så mätt att jag har ont i huvudet och är yr. Men det var det värt.
Resten av dagen ska spenderas i sängen och samla krafter för att kanske någongång ta sej upp härifrån. Ibland är livet det bästa!

Om jag fick bestämma precis hur mitt uppvaknade i morgon skulle se ut så skulle det vara så här:

I ett svalt hotellrum, där solen börja leta sej in genom gardinerna. Vågorna skvalpar på stranden. Cikadorna väsnas, men i övrigt är det tyst. Jag vaknar upp. Drar bort gardinerna från fönstret och låter medelhavssolen skina i ansiktet på mej. Frukostbuffé och sedan en lång dag i solen. Tid för att läsa om böcker, tid för att slappna av.
Jag tror att det framför allt är ensamheten som jag vill åt.

Men jag får hotellfrukost i morgon iaf.

Alltså så här är läget. Jag tror att jag skulle vara en alldeles fantastisk flickvän. Jag tror att jag skulle vara hur bra som helst i ett förhållande. Problemet är bara att jag aldrig får chansen att visa det.

Idag hann verkligheten ikapp mej. För att ni ska förstå exakt varför det blev en så traumatisk upplevelse så måste jag först beskriva min vecka hittills.
Måndag: Kom till skolan nio. Köpte en kaffe. Satt och pratade med elin. Helt plötsligt var klockan fyra.
Tisdag: Kom till skolan nio. Köpte en kaffe. Hade föreläsning till tolv. Sen drack jag kaffe till fyra.
Onsdag: Kom till skolan nio. Köpte en kaffe. Hade föreläsning till tolv. Drack kaffe till kvart i fem.
Jag misstänker att ni ser ett visst mönster. Mycket häng. Inget plugg.
Under kaffehänget kommer Tomas och berättar att han har fått jobb fram till påsk och eventuellt i sommar. Grattis till honom liksom, men jag då. För det första så slog det mej att jag lär ju aldrig få ett jobb om jag inte pluggar. Och sen fick jag typ panik över att jag snart har pluggat klart. (Två år och en och en halv termin) Panik! Jag vill inte jobba. Jag vill ju kaffehänga.

Ostkrokar
En halv gul sol
Jimi Hendrix

Mys men med en viss irritation, så som alla söndagar!

Nu har jag precis sökt sommarkurs. Ute i sista minuten precis som vanligt. Det blev två kurser. Mellanösterns moderna historia och politisk filosofi. Jag är sjukt pepp. Man kan då tycka att jag borde koncentrera mej på kursen jag läser nu eftersom jag i princip inte har pluggat nåt på tre veckor. Men jag tänker att jag kan glida igenom den här kursen på min talang. Det går dock sådär! Dom närmaste två veckorna kommer att bli ett helvete när jag måste ta igen allt jag har missat. Men i morgon börjar mitt nya organiserade liv så det kommer ju att gå lysande.

För att följa upp föregående inlägg så kanske jag borde kommentera det något iaf. Dejt och NH var alldeles fantastiskt. Matlådematlagningen gick också bra. Träningen? Nja man kan säga att jag hoppade över den. Boken är inte utläst men jag kommer inte att lämna sängen idag så jag kommer nog hinna läsa nästan hela iaf. Den är förövrigt fantastisk. Topp fem skulle jag säga.
Vad var det mer jag skulle göra i helgen? Jo just det, städa. Hm? En annan dag.

Planer för helgen:

-Dejt
-NH ikväll
-Vårstädning av mitt rum vilket inkluderar en utrensning i garderoben och sortering av böcker.
-Harry Potter maraton
-Matlådematlagning
-Träna
-Läsa ut En halv gul sol, vilket förövrigt är en av dom bättre böckerna jag har läst nån gång. Än så länge. Jag har bara 500 sidor kvar.

Jag är sugen på att göra nåt annat med mitt liv ett tag. Jag känner mej rastlös och lättirriterad.
Tänk vad mycket lättare livet vore om man hade pengar.

I kväll åker jag hem till Umeå. Då kanske det känns bättre igen!

Istället för att göra den där listan med 25 saker om mej själv på facebook så gör jag den här Johanna, jag hoppas att det är okej?!

1. Jag tycker att Umeå är en av de bästa städerna.
2. Amigo har det bästa kaffet på skolan.
3. Jag tror att tvåsamhet är en myt
4. Jag tror inte på kärnfamiljen, ju fler desto bättre.
5. Jag har alltid ont i ryggen och/eller huvudet.
6. Jag saknar inte Götene, dock ett fåtal personer.
7. Jag har en extremt romantiserad bild av livet på landet.
8. Jag är extremt rädd för att åka båt, sitta på bryggor, simma där jag inte ser botten och gå på is.
9. Älskar att sitta i Lindell och dricka kaffe och spana.
10. Har ofta åsikter om saker som jag inte alls har en aning om egentligen.
11. Har en förmåga att låta som att jag har koll på saker när jag egentligen inte vet nåt.
12. Önskar alltid att det är sommar när det är vinter och tvärtom.
13. Jag har ingen önskan eller längtan efter att få göra någon långresa.
14. Det stoltaste ögonblicket i mitt liv var när Toraa frågade om jag ville bli fadder till Ossian.
15. Jag har haft ett enda husdjur i mitt liv, en kanin, han kallades Plutten. Jag fick han när jag var 15.
16. Jag önskar att jag fick tillbaka min högstadietid och gymnasietid för att få göra saker annorlunda.
17. Jag vill gärna bo på landet, vid en sjö, och ha massa djur.
18. Jag älskar potatisgratäng, men bara den jag gör själv.
19. Om jag fick önska mej vad jag ville så skulle det nog vara att jag var rik.
20. Jag är extremt avundsjuk.
21. Jag är dock aldrig svartsjuk.
22. Jag tror inte på gud.
23. Jag är alldeles för dålig på att tala om för folk att jag tycker om dom.
24. Jag har en förmåga att bli sur över saker som jag inte borde bli sur över.
25. Nu ska jag äta födelsedagsmiddag.

För att citera Erik "ibland är det inte lätt att vara känslomänniska". Det är det sannerligen inte. Jag dog tidigare idag. Jag fick hjärtklappning, började darra i hela kroppen, hyperventilera och benen vek sej på mej. Allt för att jag mötte nån.
Just nu ligger jag mest och har ont i hjärtat. Det dåliga samvetet håller på att äta upp mej.

Snart åker jag dock söderöver en sväng. Det ska väl bli kul på sätt och vis. Kul att träffa alla så klart, men det är trist att det måste bli på det här sättet. Jag hade hellre åkt hem för att jag ville, inte för att jag känner att jag måste.

Helgen har varit fantastisk. Fredagen höll på att sluta i katastrof efter vissa meningsskiljaktigheter, men slutade tillslut bara bra.
Lördagen var den bästa på länge. Erik kan konsten att prata han.
Och idag är det då söndag, och den sedvanliga söndagsångesten har såklart infunnit sej. Som vanligt så har ångesten mest handlat om den gångna veckans ogjorda pluggande, tränande och socialiserande. Men jag har också en tendens att bli en smula sentimental och bitter så där dagen efter.
Tankarna föranleddes av att jag läste fridas blogg (adirf.blogg.se) där hon hade länkat till gamla bilder. Jag var naturligtvis tvungen att kolla igenom hela fridas bilddagbok (på något underligt vis så känns det som att jag har gjort ett intrång på ditt liv frida. Jag ber om ursäkt för det) och detta fick mej i sin tur att tänka på min högstadie och gymnasietid. Det är väl inte direkt okänt för nån att jag mådde piss och helvete under den där perioden. Jag missade så mkt. Jag antar att man alltid tänker så där "tänk om jag hade gått på den där festen, tänk om jag hade följt med på den där resan, tänk om.." Vad gjorde jag under den där tiden? Ja men satt i ett hörn och tyckte synd om mej själv, eller gnällde på nåt vis för några av dom som ändå stod ut med mej. Visst gjorde jag massa roligt också. Kullenfestivalen i ettan, toraa, minns du? Herregud! Och på något sätt är jag ändå glad över att jag mådde dåligt då. Jag menar, någon gång i livet kommer man att hamna i någonslags kris, nu kanske jag redan har gjort bort min. Och den tiden formade den jag är i dag. Jag tycker bara att det är synd att jag har missat en stor del av mitt liv.

Med anledning av kvällens något bittra sinnesstämning så har jag mest lyssnat på refused och önskat att alkoholen kunde försöka ta sej ur kroppen nån gång.

I morgon är det måndag. Då börjar mitt nya liv.