separationsångest?

jag har hela tiden tyckt att alla som har separationsångest är lite.. ja vad ska jag säga..jag har inte förstått det helt enkelt..jag menar, det handlar om en månad och det är ju inte så att vi inte kommer att höras..förutom vissa som väljer att fly landet, johanna och jenny!! men jag har verkligen förstått den känslan nu. jag har inte varit jätte pepp på att åka hem om jag ska vara ärlig men det är ju bara så det är, inget att göra åt liksom, och det kommer ju bli as bra att komma hem. och träffa alla som jag saknar så jag håller på att dö.. men jag har ju mitt liv här nu, jag vill att det bara ska vara som vanligt. jag älskar vardagen här, förutom att det har varit så sjukt mkt plugg. och dessutom så kommer jag att vara hemma så länge så att jag kommer att få separationsångest när jag ska åka hem hit igen för då är det massa människor som jag kommer att åka ifrån som jag kanske inte kommer att träffa förän till sommaren..

nu ska jag iaf packa det sista, jag har många timmar på mej att tänka så att jag inte glömmer för mkt så det känns skönt. sen ska jag sitta på tåget i tusen år. inte jätte pepp men det är faktiskt ganska mysigt..beroende på sällskap och så..

ja nej nu är det dags att ta tag i packandet..om jag sitter här mer så somnar jag bara.
puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0