Spokstad

Ja det nya året närmare sej. Det kommer att bli en bra år. Har jag hört. Nej men jag ser fram emot det, jag tror verkligen att det kommer att bli det bästa året på länge. Kanske det bästa någonsin. Förutsättningarna finns ju iallafall.
Vad har hänt sen sist?
Jo jag har träffat Sofia en snabbis. Sofia var länge den enda och bästa jag hade. Tyvärr så har vi tappat bort varandra någonstans på vägen, men jag är glad att vi fortfarande har kontakt och kan träffas, även om det inte är som förut.
Sen har jag varit på ett besök i det jacobssons-svädska huset. Det var fantastiskt. Huset är ett hus, jag kan inte fatta det. Toraa du har ett hus och en egen liten familj. Hur stort är det inte? Ossian är så klart bedårande. Jag skulle kunna flytta när hit bara för att få vara med när han växer upp, men jag ska gör mitt bästa som långdistansfadder. 
Jag har även lunchat med Maria. Tyvärr gick mycket av vårt samtal åt att hata våra forna vänner, men det behövdes det också. 

Nyår var det ju.
Det är väl nu man ska göra någonslags sammanfattning av året som har gått. 
Det har varit ett fantastiskt år. Skolan har gått bra, över förväntan.
Jag tog det absolut bästa beslutet jag har tagit i hela mitt liv. Att flytta in på istidsgatan med mina älskade sambos. Efter den tid det tog att vänja sej vid att vara sambo så har livet varit så himla mycket enklare.
Jag har fått nya fantastiska vänner som jag hoppas kommer att finnas kvar länge. Kanske har jag B-uppsatsen att tacka för det.
Sommaren var piss. Jag kommer inte på nåt som var bra med den förutom att jag fick vara med världens bästa Jenny nästan varje dag. Men i övrigt; jobbet var åt helvete tråkigt. Det var jobbigt att bo hemma, och jag umgicks inte med folk så mycket som jag hade velat. Och då menar jag egentligen att jag inte var med toraa så mycket som jag hade velat. 
Så sammanfattningsvis så var året bara bra om man bortser från sommaren. 

Hur ser då nästa år ut?
Jag tänker att jag ska träffa mannen i mitt liv. Vinna på triss. osv.
Nej men jag ser fram emot att börja läsa svenska. Jag tror att det kommer att passa mej perfekt. 
Jag ser också fram emot sommaren då Elin kommer att ha fått mej i en helt perfekt form. :) Jag ser fram emot vintern och vårens träning. Sommaren kommer sen att tillbringas till största del i Umeå med omnejd. Förhoppningsvis får jag besök av Toraa, Ossian och Bengan och jag hoppas på att jag kan åka runt och hälsa på lite folk. Bland annat Elle på Ulvön. 
I övrigt ser jag mest fram emot kaffe i lindell, fest var den än bjuds och en massa härligt umgänge.   

Så där då var julafton över för den här gången. Inga nya inslag direkt vad jag kan komma på just nu. Jag åt alldeles för mycket, maten var ganska äcklig, mamma och pappa var fantastiskt stressade för att allt inte skulle bli perfekt, mamma och pappa blev irriterade på varandra och gnäller nu bara på varandra om de alls pratar, jag fick kommentarer i stil med "ska du verkligen äta det där" "om du äter mer så kommer du bli tjockare än farmor och det vill du väl inte" och liknande.
Jag är dock väldigt nöjd med julklapparna.
Kent-boxen
Presentkort på Intersport
Termometer
Stieg Larsson triologin
Och pengar.

Nu vill jag bara upp till Umeå igen. Jag tror att det är nu som det här för första gången inte är hemma för mej längre. Det enda som håller mej kvar är familjen, Toraa, Ossian, Bengan, Jenny, Maria och Jennifer. Om jag ska vara helt ärlig så finns det inget annat. Visst det finns väl fler som det är kul att träffa och så där, men inga som jag känner att jag skulle kunna flytta hit för att få vara nära. Och snart får det bli så att de ovan nämnda personerna får packa sej upp till mej och hälsa på istället. För här kommer jag inte att sätta min fot mer än vad jag behöver.

Nu har jag varit hemma i lite mer än ett dygn. Jag längtar upp till Umeå så jag håller på att dö. Det är så klart fantastiskt att vara hemma i huset och att vara med familjen. Sen träffade jag Jenny idag också, och snart är det dags att göra ett besök i familjen Jacobsson-Svärds hus. Bättre kan det knappast bli, men det är också det enda som finns här som gör att jag någonsin kommer komma hit igen.
Jag var på stan en sväng idag. Det är samma gammla människor där som sist jag var där, alltså i augusti. Dom står och pratar om att "ja det är ju tråkigt att det inte blev nån snö i år heller." Klädseln är mysbyxor och en jacka från Ullared. Alla ser mer eller mindre deprimerad ut. Om jag inte hade flyttat så hade jag fastnat i all skit här också. Jag är så glad och tacksam för att jag verkligen kom iväg.
Det finns någonslags hopplöshet här. Jag känner mej rastlös och oproduktiv. När jag är i Umeå så känner jag att jag gör något vettigt. Även om jag bara sitter på Lindell och dricker kaffe. När jag sitter här och dricker kaffe känner jag bara hur paniken börjar komma krypande.
Jag längtar efter Umeå! Jag längtar hem!

Nu är jag hemma i Götene. Just nu är jag alldeles för trött för att reflektera över hur det känns, men jag tror att det känns bra. Jag vill ha mat och sen ska jag sova. Sjukt gott ska jag sova också.

Idag på vår fantastiskt trevliga jullunch så frågade Elin om vi (jag och Erik) tyckte att våra liv var spännande. Spontant svarade jag nej. För jag menar jag går upp på morgonen, gnäller över hur trött jag är, går till skolan, köper kaffe på amigo, sitter på skolan och gnäller över hur stressad jag är, går hem, äter mat, tränar, tittar på bonde söker fru och sen går jag och lägger mej. Hur spännande låter det? Inte så.
Det behöver dock inte betyda att jag är missnöjd eller olycklig på något sätt. Jag menar, jag pluggar historia, vilket jag oftast tycker är roligt, jag har världens bästa sambos, som jag för övrigt har betett mej illa mot det sista, jag har helt fantastiska vänner runt mej som alltid gör dagarna fantastiska. Alltså, jag är inte missnöjd, jag är till och med lycklig med det livet jag har nu, men spännande vet jag inte om det är.
Därmot så börjar det komma en rastlöshetskänsla i mej. Jag vet inte vad den beror på. Kanske måste jag flytta för att den ska lugna ner sej, kanske måste jag planera in någon långresa, kanske måste jag plugga något annat, kanske borde jag byta liv på något sätt. Men nej, jag tror att det kommer att bli bättre när jag börjar läsa svenska.
Just nu längtar jag bara efter lite kvalitetstid med mej själv!

Nu är det snart jul. Det är ju inte så mycket att göra åt, men vad fan är det med julmusiken? Man kan typ inte ta ett enda steg utan att man hör den, precis överallt. Jag blir tokig!
Jag gick på stan en stund idag. Julmusik. I varenda butik! Överallt! Jag åkte hem.
Jag gick på Iksu. Och gissa vad som var där? Jo då, julmusiken!
Jag kommer hem. Tänker att jag ska slappna av lite i soffan genom att titta på teve. Vad händer? Jo det är reklam. Julreklam. Med fucking JULMUSIK i!

För det första vill jag bara säga att jag ÄLSKAR svt play. Det är världens bästa uppfinning!
För det andra så vill jag förklara hur mycket jag längtar till sommaren och därmed alla spelningar. Jag har precis kollat på "dom kallar oss atister". En fantastiskt bra program! Idag handlade det om the hives. Jag fick fjärilar i magen och blev alldeles lycklig. Jag tycker om the hives, men inte så mkt att den känslan var helt befogan. Däremot har jag sett dom live flera gånger och dom är helt fantastiska då. Kanske det bästa livebandet jag har sett. Men egentligen så berodde fjärilarna på känslan av att en bra spelning. Förväntningarna innan, lyckan under tiden och den totala tillfredsställelsen när det är slut. Det är oslagbart.
Så ge mej sommar och bra spelningar. Ge mej sommar och festival.

Nu är det dags för sängen. För övrigt har jag haft en fantastiskt trevlig kväll med mej själv. Tack Nina för det!

Förra blogg inlägget blev väldigt intressant, framför allt med tanke på att det inte är jag som har skrivit det. Och jag har inte heller någon aning om att det har skrivits. Men tydligen så var det ett blogg inlägg som behövde skrivas.

Den senaste tiden har det varit lite tomt på nya inlägg. B-uppsatsen är den enkla förklaringen till det. Det har varit piss, helvete och skit, men nu är det äntligen över. Eller typ iaf.

Nu ser jag mest fram emot festen på fredag. Jag hoppas att den tar en intressant vändning. Ungefär som den här dagen! :)

Hormoslyrdebbaten är så sjukt intressant, tänk om jag hade valt det ämnet.
Hormsolyr är ett bekämpningsgift som användes i Sverige under 60-,70- och 80-talet.
Syftet med detta var att ta bort oönskade växter efter vägar, järnvägar samt i skogen.
Detta fick ödesdigra konsekvenser för sin omgivning såsom människor, djur och fiskar.
1986 kom Piteå kommun vara de sista i Sverige som använde detta gift.
Lärdom: Applicera inte detta i munnen efter att du har doppat fingrarna i hormoslyr.