Spokstad

åh vad jag älskar hösten! det är så fint överallt och det luktar gott. multnande löv och färgsprakande träd! jag blir alldeles glad bara jag tänker på det. jag tycker dock att det saknas en färg. lila! vad hände liksom, varför finns det inte lila löv? om jag fick vara gud för en dag så är det det första jag skulle ändra på! Tänk vad fint det lila skulle göra sej mot det orange, bruna och mörka lummiga gröna! fint!

jag känner mej så sjukt korkad på föreläsningarna. förut så fattade jag inte riktigt allt på föreläsningarna men det gör jag nu och jag känner att jag känner igen det mesta från tidigare. men grejen är att jag förstår bara det och inget annat. jag skulle aldrig kunna komma på en fråga. typ "ja men skulle man inte kunna säga att.." det finns liksom ingen chans. och när martin (vår fantastiskt roliga lärare) sa " men det borde ni ju kunna räkna ut" och folk runt om kring mej nickade! jag hade liksom ingen aning. jag måste läsa in allt först för att kunna ställa frågor och för att förstå ordentligt, men det känns som att då är det lite för sent. kanske är det här alldeles för svårt för mej! när jag får tillbaka tentan så har martin skrivit att det inte är någon idé. att jag inte borde slösa min tid på det här.

den där kliande känslar börjar komma nu. obehaget. jag kan verkligen skriva en kalender efter mitt mående. det är nästan på datumet varje år som det börjar. fast jag tar det med lugn i år. jag vet vad som kommer att hända. hur jag kommer att känna. jag vet att det kommer att vara as jobbigt men jag vet att det kommer att gå över.

nu måste jag fixa med word så att jag kan börja plugga någon gång.