...
Jag vet inte om det är tentaångest eller om det verkligen är så här jag känner.
Jag är inte smart. Det är inte brist på självförstroende eller självkänsla som gör att jag säger så utan det bara är så det är. Allt jag gör går ut på att motbevisa det hela tiden, men jag vet inte vem det är jag vill visa det för. Inte för mej själv iaf, jag vet ju redan hur det ligger till. Det handlar väl om mitt duktighetskomplex som vanligt kan jag tro, men jag börjar bli trött på det. Måste man vara så smart då? Jag tycker inte det, speciellt inte om det leder till att man gör något som man verkligen inte vill göra. Jag älskar att bo här, världens bästa kollektiv, världens bästa stad, jag har helt fantastiska människor runt mej hela tiden, men jag vill inte bli lärare. Jag känner det i hela hela kroppen. Det är inte helt sant, men i perioder så känns det så. Jag känner att jag inte har samma engagemang som så många andra, vilket ju måste tyda på att jag inte vill bli lärare. Jag älskar att stå inför en klass, jag vill ge dom nåt, jag vill kunna påverka, men jag vill göra det på mitt sätt. Jag kan inte ta till mej kritiken för att bli en bättre lärare.
Det jag känner mest för just nu är att skita i det här. Ta ett jobb, kanske något som handlar om böcker, bibliotek kanske, skaffa barn och sen leva lycklig i det. Jag behöver inte prestera en massa. Jag behöver inte vara duktig. Jag behöver inte försöka vara nåt jag inte är.
Hej vännen!
Ja, det är kanske tentaångest. Men oavsett är det ju så du känner nu. Jag tror att du kommer bli en utmärkt lärare, om det är vad du vill göra. Jag tycker att du ska gå efter hur det känns att stå i klassrummet och jobba med barnen/eleverna - för det är ju kärnan. Jag blir trött på planeringar, seminarium och plugg men jag trivs bra när jag är i klassrummet och därför känns det rätt. Jag tror till och med att jag brinner för det. Men du har rätt i att du inte behöver prestera. Det enda du verkligen behöver göra är att må bra och göra val som gynnar dig, även om det inte är så lätt som det låter. Egentligen är det enda man är skyldig sig själv att må bra. Tycker jag. Du är bra. Saknar dig.
Pussochkram
Stackare, vill inte att du ska må dåligt. DEt är bara du som kan avgöra vad du vill göra i livet. puss
