Spokstad

Så där då var julafton över för den här gången. Inga nya inslag direkt vad jag kan komma på just nu. Jag åt alldeles för mycket, maten var ganska äcklig, mamma och pappa var fantastiskt stressade för att allt inte skulle bli perfekt, mamma och pappa blev irriterade på varandra och gnäller nu bara på varandra om de alls pratar, jag fick kommentarer i stil med "ska du verkligen äta det där" "om du äter mer så kommer du bli tjockare än farmor och det vill du väl inte" och liknande.
Jag är dock väldigt nöjd med julklapparna.
Kent-boxen
Presentkort på Intersport
Termometer
Stieg Larsson triologin
Och pengar.

Nu vill jag bara upp till Umeå igen. Jag tror att det är nu som det här för första gången inte är hemma för mej längre. Det enda som håller mej kvar är familjen, Toraa, Ossian, Bengan, Jenny, Maria och Jennifer. Om jag ska vara helt ärlig så finns det inget annat. Visst det finns väl fler som det är kul att träffa och så där, men inga som jag känner att jag skulle kunna flytta hit för att få vara nära. Och snart får det bli så att de ovan nämnda personerna får packa sej upp till mej och hälsa på istället. För här kommer jag inte att sätta min fot mer än vad jag behöver.