Spokstad

Idag på vår fantastiskt trevliga jullunch så frågade Elin om vi (jag och Erik) tyckte att våra liv var spännande. Spontant svarade jag nej. För jag menar jag går upp på morgonen, gnäller över hur trött jag är, går till skolan, köper kaffe på amigo, sitter på skolan och gnäller över hur stressad jag är, går hem, äter mat, tränar, tittar på bonde söker fru och sen går jag och lägger mej. Hur spännande låter det? Inte så.
Det behöver dock inte betyda att jag är missnöjd eller olycklig på något sätt. Jag menar, jag pluggar historia, vilket jag oftast tycker är roligt, jag har världens bästa sambos, som jag för övrigt har betett mej illa mot det sista, jag har helt fantastiska vänner runt mej som alltid gör dagarna fantastiska. Alltså, jag är inte missnöjd, jag är till och med lycklig med det livet jag har nu, men spännande vet jag inte om det är.
Därmot så börjar det komma en rastlöshetskänsla i mej. Jag vet inte vad den beror på. Kanske måste jag flytta för att den ska lugna ner sej, kanske måste jag planera in någon långresa, kanske måste jag plugga något annat, kanske borde jag byta liv på något sätt. Men nej, jag tror att det kommer att bli bättre när jag börjar läsa svenska.
Just nu längtar jag bara efter lite kvalitetstid med mej själv!