Spokstad

Ja, vad ska man säga? Uppdateringen är inte på topp direkt. Men det blir väl så på sommaren. Man har mycket att göra kan jag tro, men jag vet inte. Jag gör inget speciellt. Iaf så tänkte jag ge mej på ett försök att samanfatta den senaste tiden.

London.
London var fantastiskt så klart. Jag och Jenny höll sams och pengarna tog slut, precis som det ska vara. Det var dock lite för varmt att springa runt på stan, men hellre det än att det regnade.
Vi hann träffa Sarah också. Helt fantastiskt. Vilket liv hon lever! Men som Jenny sa, så är jag ganska nöjd med min vardag och tryggheten i Umeå.

Jobbet
Jobbet är pissigt som fan. Dom första fyra veckorna var bra, till och med trevliga, men nu är det inte kul nånstans, vilket beror på att jag har bytt arbetskamrater. Jag orkar inte skriva så mkt mer om det, men jävla kärring!

Livet
Ja vad ska man säga om livet? Jag är inte glad på en fläck. Det är klart att det finns som glädjeämnen här och där. London, Ossians namngivning, fika med folk och så där, men i övrigt är det inte roligt alls.
Jag längtar tillbaka till Umeå, jag känner mej stressad men jag har inget att göra. Ångesten och krypningarna i kroppen har kommit tillbaka och jag mår allmänt piss.
Jag har gått upp sju kilo i sommar, jag är typ rund. Det är jobbigt att gå och jag har ont i kroppen. Men det värsta är att jag är missnöjd själv. Jag vill helst inte visa mej bland folk längre.

Sommaren överlag har varit ett fiasko. Och det är en hel månad kvar innan jag kan åka hem igen. Jag har stora förväntningar på hösten nu.

Förlåt alla som jag försummar den här sommaren!