Spokstad

Först och främst så får jag väl säga att den som är mest uppmärksam av mina vänner är Anette. Så klart så menade jag i förra inlägget att JAG är två år äldre än DOM. Inte tvärt om som jag råkade skriva.

Dagen har varit fantastiskt slapp. Efter klockan elva så gjorde jag i stort sett ingenting. Mest väntade på elever som aldrig kom, pratade med några elever, och blev inbjuden på dansföreställning på kvällen. Så när väntandet var över gick jag in till stan och fikade med Johanna, fantastiskt trevligt. Du är bra Johanna.
Sen gick jag tillbaka till skolan för att titta på dansen. Det måste vad det som räknas som att vara engagerad i eleverna.
Iaf så blev dom jätte glada att jag kom och kollade. När jag kom dit så ställde dom sej och panik vinkade och log i fönstret till mej.
Föreställningen var så himla bra. Dom var så bra. Allt var så bra. Jag hade rysningar genom hela föreställningen.
När det var klart kom dom fram till mej, innan dom gick till sina föräldrar, och frågade vad jag tyckte.
Jag blir så glad när jag känner mej uppskattad. Jag har egentligen inte gjort så mycket för att dom ska tycka så bra om mej, jag har ju bara haft en lektion med dom, men ändå så tyckte dom att det är tråkigt att jag ska sluta nu.
Kanske kommer jag att bli en bra lärare trots allt.