Spokstad

Jag har länge bojkottat Stieg Larssons böcker för att dom blev alldeles för upphypade. Jag tänkte att dom var typ som Camilla Läckbergs eller som Liza Marklunds böcker, men jag måste erkänna att jag hade fel. Fantastiskt jättemycket fel. Jag har snart läst ut första boken i Larssons triologi. Jag har fastnat. Totalt. Det är det bästa jag har läst på väldigt länge.
Den största skillnaden mellan hans böcker och Läckbergs är att han faktiskt har något att säga. Jag tänker mej att Läckberg sitter hemma på sin kammare och funderar över vad är det som säljer. Jo mord, en kärlekshistoria och några roliga karaktärer. Visst det går att läsa hennes böcker. Det är ett tidsfördriv, men jag kan absolut inte påstå att jag tycker att dom är bra.
Larssons böcker däremot har ett djupare innehåll. Han vill protestera mot våldsbrotten mot kvinnor som aldrig blir uppklarade och därefter kommer han på sin story.
Jag har absolut inget belägg för att det är så här det har gått till när dom skrev sina böcker, men det är den känslan jag som läsare får och det är väl det som är det viktigaste?
Nu ska jag läsa klart boken. Sen fika hos Johanna och Doris, sen stan och fika med Elin, sen vin hos Erik! Det kommer att bli en bra dag!