adoption
Med risk för att trampa någon på tårna nu, men vad är det som säger att bara för att man är adopterad så känner man en rotlöshet? Jag säger inte att alla känner det, men jag har hört det från många håll. Om man växer upp med bra vuxna runtomkring sej förstår jag inte var problemet ligger. Hur kan någon som man aldrig har träffat påverka en i vuxen ålder?
Kommentarer
Postat av: Johanna
Jag tror att det är jätteviktigt att veta varifrån man kommer, rent biologiskt. I alla fall för de allra flesta. Det behöver ju inte innebära att man känner sig rotlös, men jag tror att de flesta känner ett behov av att söka förklaringar och identitet bakåt i leden. Är man adopterad missar man en stor del av det, vilket säkert kan vara jobbigt. Mamma träffade många adopterade som kände sig vilsna pga det när hon jobbade på ungdomsmottagningen.
Postat av: Johanna
Och "Hur kan någon som man aldrig har träffat påverka en i vuxen ålder?", det är väl klart att man kan. Man blir ju påverkad av både det man har varit med om och det man inte varit med om?
Trackback
