Spokstad

Jag är en person som tycker om att ha saker och ting planerade. Jag är inte särskilt spontan. Inte alls egentligen skulle jag säga. Jag vill gärna vet vad jag kommer att träna varje dag två veckor innan, eller vad jag ska äta vid varje mål den närmaste månaden. Jag mår också bra av att ha rutiner. Att kliva upp samma tid varje morgon, att varje onsdag klockan sju gå på spinning osv. Problemet är att det har funkar inte om man ska ha ett socialt liv, iaf inte med dom som jag umgås med. Jag kan inte planera in med någon att vi ska fika nästa fredag tex. Och om det mot all förmodan skulle vara så att jag har planerat in det med någon så blir hela min värld förstörd om personen får förhinder. Jag har verkligen gjort mitt bästa för att inte låta det här gå ut över någon annan och jag försöker att inte visa det för någon, men jag mår inte bra av att inte få planera. Hur mycket ska man behöva anpassa sej? Om jag skulle börja leva så som jag egentligen mår allra bäst av så skulle jag inte ha några vänner kvar tillslut och då skulle jag ju inte heller må så himla bra. Vad göra?

Jag hade egentligen tänkt att sluta blogga men så sitter jag här en enkelt fredag morgon och tittar på nyhetsmorgon. Ett inslag i rapport handlar om Elvis. Reporten säger "Elvis var först med att göra det. Att ta den svarta musiken och göra den älskad av alla raser" Får man säga så?

När jag läser om undervisning eller lyssnar till eller är med i diskussioner om skolrelaterade frågor tycker jag att det är hemskt intressant och jag blir engagerad och känner att jag verkligen bryr mej. Då känner jag att jag har valt rätt utbildning. När jag däremot själv undervisar eller ens tänker tanken på att så inför en klass känns inte alls rätt. Jag känner inte samma engagemang alls. Beror detta på dåligt självförtroende eller något annat?

Jag skulle vilja lära mej nåt nytt. Nåt man kan skryta med. Typ en as svår matteformel. Eller varför inte att läsa tankar.
Jag skriver uppsats nu. Om hur man kan använda skönlitteratur i undervisningen. Det känns nyskapande tycker jag.

Det är billigare att åka bil från Umeå och hem till Götene än att åka tåg. Det är också billigare att flyga än att åka tåg. Det här är sista gången som jag tänker på miljön framför min ekonomi. Jag har just köpt tågbiljetter för mina sista pengar, vilket innebär gröt resten av den här månaden också.

I övrigt är jag arg på mina hormoner, jag blir ett monster.
Jag är också arg på elin.

Men i morse hade jag världens mysigaste morgon. Jag vaknade, klev runt i lägenheten och tände ljus i min morgonrock. Sen åt jag frukost och kollade på julkalendern i myset.

Nu ska jag gå och lägga mej innan fler missöden på grund av hormonell obalans sker.

-Folk som överför sin stress på andra. (jag vet att jag gör det ibland också)

-Folk som tycker att det är roligt när jag blir arg, alternativt förklarar bort det med att det är hormonernas fel.

-Folk som inte tar ens oro på allvar.

I helgen har jag gästbloggat på lillamossa.blogg.se
Kolla gärna.

Jag är extremt stressad över mitt liv just nu. Dels har jag mycket att göra med en 10-sidig rapport som ska in snart som jag inte alls har börjat på och inte har något material till. Dels är jag i ett känslomässigt kaos just nu. Saket från förr har kommit upp och yrkat på att bli bearbetat plus att det kommer in nya människor i mitt liv som jag inte riktigt vet vad jag känner för.
Jag skulle vilja ha en vecka med bara litteraturläsning där jag kan lägga upp det precis som jag vill. Då kommer jag kunna komma i fas med mej själv och jag kommer kunna fokusera på att träna. Ge mej bara en paus.

-Jag ifrågasätter människor som är överordnad mej.
-Jag pratar inför stora grupper.
-Jag argumenterar för mina åsikter.
-Jag tränar och blir sjukt stark.
-Jag har slutat med ångest och sånt där.

-Jag lyckades argumentera för min sak så väl att jag fick min vilja igenom.
-Jag känner mej fortfarande utvilad efter stugmyset.
-Jag var på bio och såg upp. Den var vacker så jag är rörd in till själen. (ur ett genusperspektiv var den ju vidrig)
-Jag känner mej allmänt tillfreds med livet.

Jag hade en helt fantastiskt kväll i stugan med sara. Alltså helt fantastisk.
Kom nyss hem och tänkte att eftersom jag ligger efter med plugget så är det lika bra att ta tag i det nu, men jag kan inte samla ihop mej. Jag började plugga lite på omtentan, men det gick som inte. Jag tänkte bara ja men jo det här kan jag ju redan. Det var bara några grejer som jag måste plugga in, men jag fattar det ju inte så jag måste prata med någon först. Men så tänkte jag, ingen fara på taket, jag har ju en hemtenta som inte är klar än. Jag statade datorn och öppnade dokumentet. Då var det som att alla energi bara rann av mej. Jag kan inte fokusera på vad jag ska göra. Så nu sitter jag här och väntar på att inspirationen ska komma.

Med risk för att trampa någon på tårna nu, men vad är det som säger att bara för att man är adopterad så känner man en rotlöshet? Jag säger inte att alla känner det, men jag har hört det från många håll. Om man växer upp med bra vuxna runtomkring sej förstår jag inte var problemet ligger. Hur kan någon som man aldrig har träffat påverka en i vuxen ålder?

Jag var hemma från skolan idag och tänkte att jag skulle passa på att lyssna lite på radio, en trevligt sysselsättning om man frågar mej. Således lyssnade jag alltså på radio och p3 nyheter. Nyhetsuppläsaren berättar om att antalet aborter att minskat i Sverige, han säger "Antalet utförda aborter har minskat tack vara att fler kör med preventivmedel" Jag bröt ihop och skrattade så att jag grät. Kör med, man kanske borde använda utrycket  att fler använder, men nej!

Jag längtar också sjukt mkt efter december när på spåret börjar igen. Då är det jag som är bänkad klockan åtta varje fredag, kanske med en flarra vin, vem vet.

Som ni vet så gillar jag att skriva i punkform så jag tänker att en sammanfattning i just punkform är vad som är på tapeten.

-Redovisningar är tråkiga när dom drar ut på tiden, speciellt när män, eller jag kanske ska säga när en specifik man tror att han är smartast i universum. Han tror att han är så smart att han måste förtydliga vad alla andra i gruppen har sagt för han tror att alla andra är så korkade att man inte förstår. Då är det ju tur att han finns så han kan förklara.

- Jag är glad att Peter Englund är ständig sekreterare i Svenska Akademien. I och med att nobelpriset i littertur har tillkännagivits så har Mr Englund varit på tapeten en hel del och synts i media. Jag har läst intrevjuer, sett intervjuer och känner mej lycklig och glad in i själen att han sitter på den posten. Han verkar vara en fantastisk människa.

-Huvudvärk är inte en angenäm känsla. Den första dagen med huvudvärk kan vara lite så där småmysig, man kan ligga i soffan och titta på kassa serier, för man kan ju inte läsa. Andra dagen är man mest trött och grinig. När det har gått fler dagar och man fortfarande har ont i huvudet så är det som att värken äter sej in i sinnet och man är inte glad alls.

-Jag är pank. Alltså verkligen pank. Igår åt jag sylt som hade jäst så den smakade inte bra. Idag åt jag hommus som var lite vit och luden. Förfallet är nära.

-Idag fick vi ut första hemtentan på det här momentet. Jag är så sjukt peppad på att skriva den. Jag ser till och med fram emot när jag har läst all litteratur och får krypa upp i fotöljen i ub och skriva, skriva, skriva och skriva.

-Och ja ni har rätt, jag skrev det här mest för att få använda uttrycket "på tapeten".

att ha pluggat klart, fått jobb i en ny stad, kanske Östersund, köpt ett hus på landet nära skogen och nära vattnet, gärna lite ensligt. Jag kan tänka mej hur mkt jag kommer att längta och se fram emot att någon av mina vänner kommer och hälsar på mej. Jag springer runt i hela huset och putsar och fejar, fixar i ordning i trädgården, uppfostrar hunden lite extra och så äntligen kommer den efterlängtade vännen. Hela helgen kommer att gå åt till att dricka vin och skratta. Åh vad livet kommer att bli bra.

I övrigt älskar jag att det är kallt ute.